Vi har under en lektion kollat på en film/dokumentär om terrorattentaten i Utøya. Filmen handlar om vad som hände den 22 juli 2011 men också hur medierna reagerade samt hur de jobbade under tiden de hände och dagarna efter.
Efter filmen och under filmens gång fick man nya tankar om händelsen samt att de var några år sedan och nu när man tog upp det igen började man tänka om.
De som jag först kom och tänka på var hur journalisterna snabbt började skriva om vad som då hände. I filmen nämner dem att precis efter bomben utförts i centrum av Oslo kom den första nyhetsartikeln ut bara några minuter efter. Vi snackar runt 5-7 minuter. Jag tycker att det är jätteviktigt att nyheter som detta kommer ut så snabbt men jag tycker även att det är obehagligt och fel att personer som befunnit sig så nära händelsen springer till första bästa plats med wi-fi och skriver en artikel om vad som hänt istället för att hjälpa de drabbade. Jag tänker bara p anhöriga hur dem reagerar i ett sådant känslosamt tillfälle, hur skulle dem ta det om de fick reda på att flertal journalister börjar med att skriva istället för att hjälpa till. Men återigen så kanske de är otroligt tacksamma för den snabba informationen. Det är verkligen svårt att göra rätt i den situationen samt att få alla nöjda.
Jag reagera också på när filmen visa att de första helikoptrarna som kom ut över ön inte var poliser utan media. Om jag sätter mig in i den situationen som de ungdomar var i och får se en helikopter flygandes över mig men inte får någon hjälp utan får reda på att det är media som filmar och tar kort när mina kompisar och kanske i slutändan jag blir skjuta, jag vet inte hur jag skulle reagera på det. Jag skulle känna mig sviken och obehag, att de tycker de är viktigare att filma när människor blir dödade istället för att hjälpa till. Likaså här, hur reagerar anhöriga när de får veta att de första som kommit ut till ön är media och inte polis. Kanske tycker de att det är bra så att de fick veta vad som hade hänt och just då hände men samtidigt ville dem såklart ha ut polis och hjälpt så snabbt som möjligt. Det kanske är svårt och veta vad man vill och tänker i ett sådant känslomässigt läge. Man vill ha bort sina barn därifrån så fort som möjligt men samtidigt veta vad som händer.
Efter händelsen fick många ungdomar prata om vad de hade gått igenom och vad som hade hänt. Vi har pratat om det och diskuterat om vad vi tycker och tänker. Alla människor tycker, tänker, känner och vill olika. En del kanske har mått bra utav att återberätta och få återblickar av vad de verkligen har gått igenom medan andra kanske bara har mått sämre utav de och inte klarat av att prata om det, speciellt framför media.
Jag kan tycka att det är oerhört själviskt av oss som inte var med att vilja ha mer hela tiden och vilja lyssna på intervjuer från de drabbade. Man vill liksom veta som hände och få lyssna på en person som har varit där. Det finns folk som mår bra av att prata om det och kanske till och med vilja förmedla detta och då tycker jag att det är okej. Men det är extremt viktigt att ta hänsyn till dem som inte vill och mår dåligt av de, det är en stor press från media med kameror, ljus och ljud mm. Om de inte vill så ska de inte göra det. Man ska också ta hänsyn till att tycker jag, man ska inte bara ta del av de ungdomar som varit med om de värsta. Utan de är lika viktigt att få höra någon som lyckades simma därifrån direkt som en som såg sin kompis bli skjuten. Det är fel av media att utnyttja de ungdomar som varit med om de värsta.
Media använda många starka bilder som de sedan lade ut på internet samt tidningar. En bild som de använt mycket är när man ser gärningsmannen står klar för att skjuta mot ungdomarna. Det finns blandade känslor, tankar och åsikter om detta. Jag har svårt att bestämma om jag tycker att det är rätt att publicera en sådan bild. Jag är fullmedveten om att starka bilder som denna är oerhört jobbig att se för vissa. Speciellt dem som varit med om detta men samtidigt finns det människor som kanske känner helt tvärt om.
Men till vilken grupp ska man ta störts hänsyn till? Utan att låta extrem är andelen som varit med om detta och anhöriga mindre än resten av befolkningen som kanske är mer beroende av sådana bilder. Det är en svår fråga, behöver resten av befolkningen verkligen se den bilden eller klarar man sig utan den? Jag förstår att folk är rädda och på något sätt kanske tycker att det är skönt att få se vem gärningsmannen är, speciellt när polisen är så säkra på att det var han.
Sedan får man tänka på att media går plus när de får en sådan klar bild på gärningsmannen och vill visa upp det, även fast de vet (jag tror att de är medvetna om det) att de kan skada personer som kan ta illa upp.
Frågor som denna kan man diskutera hur länge som helst med hur många som helst utan att komma fram till något tror jag. Alla kommer alltid tycka olika vilket gör detta så svårt.
När vi gick igenom filmen med gruppen efter att vi hade sett den var det någon som sade att han hade planerat detta väldigt ordentligt då han hade opererat sitt ansikte, tagit bilder med en professionell fotograf för att medier skulle använda de bilder efter attentatet. Han ville vara snygg framför hela befolkningen. Det tycker jag bara är så sjukt att han hade planerat de så väl. Han såg till att medierna inte hade något eller några andra val än just de bilderna.
På ett sätt kan jag tycka att det är bra för allmänheten att få se hur gärningsmannen såg och ser ut. Det kan vara ett sätt för vissa att gå vidare.
Om man ska diskutera de publicitetsregler som finns tycker jag att media bryter mot dem ganska ofta. Inte bara just i denna situation utan andra gånger också.
Men i detta fall när polisen är så säkra på att de har rätt gärningsman tycker inte jag att det är fel att ge ut rätt namn och bilder på honom.
Just denna gång använda många ungdomar dina Twitter-profiler till hjälp när dem var ute på ön, genom Twitter kunde dem meddela sinafamiljer och vänner. Det som var viktigt var att ingen ringde till dem under tiden attentat var igång eftersom Breivik då lättare skulle lista ut vart ungdomarna befann sig. Med hjälp av Twitter kunde dem då skriva ut de. Detta gjorde att media väldigt enkelt kunde ta kontakt med de ungdomar som var med om dådet. Det kan vara väldigt känsligt för vissa och en del har svårt att leva med det. Det som är viktigt är att media är försiktiga och inte ger ut information eller bilder i tidningarna på vilka som var med på ön. Om man inte får tillåtelsen att göra det bryter tidningen och media på reglerna.
Något som kan vara mycket värre än att bryta mot reglerna kan vara hur lätt man kan förstöra ens ungdoms liv på grund av att lämna ut personlig information. I filmen nämnde en tjej hur jobbigt hon har haft det efter tiden med alla som känt igen henne. Hon ville bara kunna gå vidare med sitt liv.
Jag tror att media bryter mot publiceringsreglerna oftare än vad vi tror.